En konstig dag

Om du hade sprungit in i mig när som helst mellan halv fem och sex idag hade du sett mig som lyckligast med ett stort leende på läpparna och ***musik i öronen (förlåt Hamis) övar till lördag så det är "okej" jag har ju faktiskt inget luciatåg i skolan att öva till.
image104
Om du kunde se in i mitt vardagsrum nu skulle du inte se ett leende utan ett blöt ansike och min "topp tio i låtar att gråta till" varför kan jag inte bara spola tillbaka tiden, varför ska ett dumt vykort från en bitter inte så snäll människa få oss att gråta..
    Jocke fick nämligen vykort från ... härom dagen som jag såklart var först att komma hem till, jag vet inte om vi varit otydliga men jag och Jocke är fortfarande tillsammans, bor tillsammans och har varit tillsammans i snart två och ett halvt år, men det verkar ha varit otydligt för vykortet som skickades till oss var adresserat till Jocke och skrivet i du, du, du form och hälsade inte ens till mig. Förut hälsade de (som jag inte får skriva vilka det är) iaf till mig även om de stavade mitt namn fel, men det kändes ändå så mycket bättre... Och dit ska ja tydligen åka dirket efter jul, jippi!
Vet inte ens vad jag gjort för fel,

Om du bara kunde förstå Jocke, om du bara kunde lyssna...
Är bara så trött och sur och har ont i huvudet och struntar i om du lyssnar, du vill ju inte ens förstå.

Och jag som var så glad... Varför kan jag bara inte bli glad igen?

Kommentarer
Postat av: Veronica

Jag vill att du ska bli glad igen! Förstår inte riktigt vad som hänt men lite tror jag. Hoppas julallsången imorgon muntrar upp, det ska bli så himla roligt! Jag tar med mig dricka och bullar! Kram!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback